Sover riktigt illa nu för tiden, svårt att somna, kan ligga i flera timmar o vrida o vända. Svårt att ligga bekvämt så när jag väl somnat vaknar jag lätt. Svårt att somna om om jag råkar vakna till.

Ja..så är det just nu. Det tär. Usch.

Var inte jätte sugen på jobb ikväll ärligt talat. Men jag fick sovmorgon, lyckades sova in lite i alla fall. Och det gjorde stor skillnad!!!!!

Och tog promenad ned till jobbet, ca 30 min, och det var helt ok. Kändes ganska skönt o göra lite nytta. O komma hemifrån. haha.

Men stressen från igår kvarstår, vart fan kommer ja hamna? Hatta runt som en toka efter jobb, efter timmar?
Disturbing ....

Oj, fick ett betong block i huvudet idag.

Jag slutar skolan om tre veckor. Då är utbildningen färdig.

Jag har inget jobb. Jag har ingen inkomst.

Fick verkligen en realitycheck. Shit. Oh my god.

Jag har kikat på div jobb, jag har kollat utbildningar. (Ja som en tok idag. Men även genomgående i höst)

Jag kan inte komma fram till vad jag vill. Läsa mer? Jobba först? Jobba vart? Söka jobb som en tok?

Ja jag kommer kunna jobba på några ställen här i Tibro, på äldreboenden. Jag trivs, visst, men jag har inriktat mig, och vill helst av allt jobba inom det. Annars var väl den inriktningen inte så väl värt mödan? Vet inte om det finns sånna jobb just här i Tibro. Suck. Får helt enkelt jaga.

Jaga och jobba. Men hemskt jobbigt att inte veta hur mycket jag kommer få jobba osv. Väldigt osäkert och ostabilt.

Nej, de blir till att söka som en galning. Ha.

Jag hitta ju ett jobb i Hufvudstaden! Vill ha, ge mig! (Dra med familjen på äventyr?)

Shit, pirrigt, jobbigt, nervöst, galet, nervöst, spänt, hemskt, underbart, spännande,nervöst, ahh!

Ja jag mår lite bättre(Iaf huvudvärk o sånt trams). Men känner mig otroligt olidligt och väldans massa stressad helt plötsligt.

Det är sluttampen på plugget...några grejjer som ska bli klara, ett prov som skall läsas på och skrivas. Och så fick jag idag massa jobb på det. Känner mig stressad och pressad.

Hur fasiken ska man hinna med....och när ungarna vägrar somna så man ska ha tid och plugga? När humöret tryter och man tappat lusten totalt? Yay...fucking yay.


Mitt goda humör som ändå hållt sig någorlunda denna höst är borta...helt numb.

Wasteland.

Jäklar, mår illa o seg i böllen. Inte alls skojj! Blogg, inte prio ett alltså...håll ut!

Att sakna, det kan verkligen vara så innerligt olika. Man kan sakna så det gör ont i hjärtat, i själen.
Man kan sakna så att det hugger till i maggropen ibland när man bara kommer på att man saknar något.

Det kan även vara positiv saknad, förväntansfull saknad, stärkande saknad.

Till viss del känner jag alla delar, fast för olika saker(läs personer). Men även en bottenlös saknad, för vissa stunder känner jag mig så äckligt ensam att det kryper i hela kroppen. Att jag har många runt mig, men ändå är jag ensam inuti.


Men något jag saknar är mig själv, för jag har lite problem med att hitta den där personen jag vill vara, som jag strävar efter. Som orkar, vill och kan, som mår bra. Som inte strular till allt gång på gång. Som inte stänger av känslorna så fort det blir jobbigt. Som inte innesluter sig själv i ett skal och sätter på sig ett falskt leende.

Ibland känner jag mig som en falsk kopia av mitt forna jag. Om det någonsin var jag? Jag vet inte? Kanske mitt minne av mig själv är bättre än vad det var i verkligheten.

Ned och upp. Grisen gal i granens topp.

En förbannat trasslig jobbig tid.

haha, hade inte något bättre att skriva. Är så förbaskat seg...har pyntat o donat o haft mig. O fikat och sånt...en jobbig dag alltså haha.


Gårkvällen va trevlig, kalajs för tre pers som nu inom den närmsta tiden har fyllt eller ska fylla 30. Så det bjöds på mat o lite festligheter. Men jag var dötrött. Kände mig som party pooper...men men...utpluggad, haha, och mycket att tänka på plus förmodligen uvi..så blir man segpropp nr 1.

Well...ja orka ändå längre än jag trodde!

O idag blev de fika me bästaste Honeyn, najsigt värre.

Nej jag orkar inte skriva ...

Gla advent föresten!

Lite blandad kompott, från finland, pepparkaksbak, egopics...från de närmsta dagarna, födelsedagstårta för några veckor sen, och jag fota lite utomhus idag i blåsten! (Och idag fick jag även min namnbricka och min fina fina brosch!)

Gått in lite idag att trappa ned mitt data användande...men ikväll nu så ska jag plugga och då är datorn guld!

Men annars vill jag inte sitta o glo vid burken hele kvällarna, igår lyxa jag till de med en film...egentligen skulle jag pluggat men lilltösa vägrade somna så det blev film istället....men men...nu sover hon iaf....



Så ska äta något o sen försöka mig på att pluggerera

Japp, koka tomtegröt, eller risgrynsgröt eller julgröt eller vad man nu säger. Satte på lite mamma mia, haha, de gillar den låten. Men sen blev de julvisor istället för det passar bättre. Iof kan jag säga att jag förknippar ABBA med jul o nyår av någon anledning?! Alla låtar alltså inte bara Happy new year...haha.


Ah, men min lilla Täva och jag tog en promenad förut och vi diskuterade olika former. Jag har haft en så bra bok med olika former i massvis med former men jag hitta inte den (läs orka inte leta nu) haha, så jag drog fram mina konstnärliga ådror och gjorde lite basic former, som de två små skulle få färglägga, men lilleman ville bara en, så jag och Tävan gjordeÈt!

Nu vill de lyssna på manboy...suck haha.

Jag tycker dom ska vara ute varje dag om det går, om de är friska och sådär...så...skönt ute med måste jag säga. Men jag saknar snö!! Julkänsla ja tack!!

På raken. Är inte nådigt mot en tjej som numera får utstå mens i 10-11 dagar. Istället för de sedvanliga sju.


Denna eftermiddag är INTE min eftermiddag.

Inte tänkt på det på länge för jag har verkligen haft fullt upp. Men i slutändan så är jag rejält besviken.
Försöker att inte tänka på det, men bara undrar hur fort en relation kan kastas åt helvete?

Så mycket värt var det liksom!

Men tänker inte martyra mig, utan fokusera på dem som faktiskt bryr sig om mig, och dem jag bryr mig om.

Vad jag älskar mina barn! Det värker i hjärtat, så mycket älskar jag dem. Herregud vad jag är tacksam för att jag får ha dem i mitt liv, att jag får njuta av dem varje dag! Att de får må bra och ha det gott och får frodas och utvecklas, så fucking underbart!!

♥♥♥

Alla goda ting är tre

Idag kände jag mig som en äkta baglady. Min nya jacka som är lite lodis varning över, den är sleten från början, stora fickor lagom att inneha både pantburkar och diverse annat man kan tänkas behöva när man är en baglady.
Fick i uppdrag att ta med mig 3 badlakan och en handduk till skövde idag...

För jag skulle få massage! Av Sandrilo! Jag tänkte till och tog en Pappkasse av märket Coop.  Det är väl inne med Coop?  Min lodisjacka, och till råga på allt hittade jag inte två likadana örhängen så det fick bli olika. Who cares liksom?

Fick skjuts in till Skövde stad, som den lodis jag är snyltar jag gärna på andra. Gick nöjd med min kasse ned i källarn och emottog ljuvlig massage, ansiktet, händerna, hövvet, fötterna, you name it, hela kröppen. Från hövvet ned till snopp...eh tårna.

Det var najs. Stannade ett slag efteråt. Kände mig fortfarande jäkligt läcker i min outfit.  Drog mot busstation, sen insåg jag att jag skulle missa första bussen och lika gärna kunde ta en sväng på stan.

Att gå i affärer med en stor pappkasse kändes helt naturligt. Att bli spanad på som värsta snattaren bekom mig inte alls. Att dessutom gå ensam som en sorglig individ stärkte bara min baglady effekt!

Traska runt i några affärer, köpte inget... min shoppinglust övergick i tvångstankar att stoppa ned saker i min kasse som så behändigt redan fanns i min hand...men jag hejdade dessa lustar och styrde således åter igen mot resecentrum.

Väl där slår jag mig ned på en bänk, motstår lusten att kika i alla papperskorgar,  det är trots allt än så länge bara en look, inte en livsstil..än.  Det var så svårt att hålla mig sittandes att jag fick börja vandra omkring istället...vandra vandra. Och så kom jag fram till bussen, satte mig men först fick jag knöka på kassen på den andra sitsen och prassla utan dess like!

När jag sedan kommer fram i min lilla obygd så börjar jag min vandring hemåt,  i ca 30 minuter vandra jag med min kasse. 

Jag inser att det går en man framför mig...med en Ica pappkasse, han går lite lutande, han har ryggsäcken på sne...han är mer lodis än jag. Besvikelsen är stor och jag tittar med stora ögon beundrande när jag går om honom i lite lätt jogging...jag ser att överkammning och lite fett i håret är mycket bättre än mina alternativ...

Jag tror jag väntar lite med min baglady look...men jag var nöjd för en dag...

Datorn har varit helt knäpp ikväll o magen likaså...inte mycket pluggande då...tyvärr. Men men. Imorn är en ny dag.

God natt!

Jag har duschat, och den som är trogen läsare...haha eller bara kan läsa längre ned vet att det innebär att jag skickade in den tredje uppgiften...

Fortsatte på den fjärde som jag påbörjade förra veckan men jag hann inte klart men kompletterade mycket och har tänkt mig att göra klart den ikväll!

Så är det serrni!

Sitter o gör en youtube spellista som jag kan ha o lyssna på i mobilen. Örka lägga över massa musik när jag lika gärna kan görat så...plus att ja kan glo på videorna om jag har booring, men nackdelen är att jag inte kan stänga ned o lyssna o ex surfa på fejjan...haha...men men...så är det när man är lat!

Känner mig svettig och sunkig, men sa till mig själv att när tredje uppgiften är färdig, då kan jag belöna mig med en dusch! Haha. Så bara o jobbe på! Sitta o va sunkig är väl ingen som vill va?

Idag är det studerandedag, då ska man sitta hemma o plugga. Vilket jag håller på med men tog några minuters paus. Precis skickat in en grej och nu återstår ett gäng andra istället haha. Har samlat en del på hög. Men så är  det och jag håller på för fulla muggar!

Lite studerande gnista har jag fått, tack vare uppehållet i somras tror jag, annars hade jag kreverat! I Våras...hujedamig! Gick under i min egna dynga ungefär...usch.

Men nu så...och så är det liksom snart slut? Vad fan...vill inte! vill ha lite lov sen fortsätta plugga, fast helst med min riktiga klass och helst i hjo...ska demonstrera...vi behöver plugga mera :-)




Me and some of my classmates!! Saknar tiden i Hjo något oerhört!!!! Grymmaste klassen evva!

Nej nu slutar jag att vältra mig i skiten, problemen och den analkande ångesten, bättre att försöka reda ut skiten och ha det bra istället! Låter simpelt, det är det inte alltid.

Men jag har börjat och det känns redan bättre! Tack o lov!

Ibland är det bra att gråta ut lite.


Dock saknar jag...varje dag, vilket jag inte trodde var möjligt!? Jag är inte klok!

Ingen mening med det? Bättre att vara ärlig kanske.


Försöka reda ut all skit. Låter som en ide men som kräver massor med arbete. Något jag inte orkar med.

Nä nu orkar ja inte sitta o okynnesglo på internätet mera, nu blir det sängen.

Fredagskvällar, surt att va ensam, yes.

Lördagskvällar....sugerdödhästpung att va ensam. Yes.

Ja...jag vet inte, det kanske var bättre förra året? Bilderna på nätet levde ju inte upp till det jag såg ikväll.

Men så här är det, jag tog ungarna på en busstur, bara det var ju  spännande i deras värld, inte ofta de åker buss! Louise hängde med, min räddare i nöden!  Vi kom in ganska tidigt, men vi gick runt och runt o runt och barnen var så jäkla goa, de hängde på o de va bannemig inget gnäll!

Till slut så blev vi fika sugna, så Rådhuset lockade ganska bra, satte oss där o fika, men jäklar de va ganska stimmigt runt om så blev trött i hövet haha. Men Min vän Anders kom och satt med, sen efter hundra år inne på dass då det vara maraton i bajsning på barn gånger flera...(Rådhuset stängde medans mina ungar satt inne på dass i hundra svåra år!! haha) Ja vi gick ut och hängde i kyrkparken o glodde på gravar och ungarna röjjde av sig lite socker!

E tvingade Anders att dra vagnen haha, vilket han gjorde ♥ haha. Fina vänner man har som gör som mina kids beordrar!!

Men de va mys, och sen åkte vi bussen hem, men den var fan som en bastu! Jävla fel på konditionen haha, nått fel var det jisses!
Ja vi kom hem och försökte få ungarna i säng men inte längesen lilla E klocka in och Z är väl vaken än, men lyssnar på saga. Somnar nog snart i alla fall. T var lite speedad men han sover iaf.

Ja allt som allt måste jag säga att det var lyckat, barna hade kul, och det var mysigt! Även om jag och Louise hade kunnat göra så mycket finare om vi fick bestämma! ♥

Förmodligen från förra året, såg inte detta iaf...




Detta är en annan random bild från nån annan stad i ljus...men så här såg det alltså inte heller ut....

Alltså, när jag är hungrig, när mitt blodsocker är lågt...då är jag fan redo att döda om någon hindrar mig från att ta mitt bett i maten....alt avbryter min måltid ....

De flesta som känner mig vet att jag byter personlighet, goes HULK kan man säga...och det är liksom illa nog att det är pinsamt. Men jag försöker för det mesta skärpa mig...speciellt när jag är med vänner och ute bland fölk.

Men så...alltså...China...hujedamig, på något vänster har kärringen där kommit på kant med mig nån gång när jag varti  mat eufori/panik/desperados...ja hon har en förmåga att komma och pilla och ska liksom komma fram o fråga om barnen klarar av att äta, lägga upp en tappad servett, pilla på tallrikar och skit.  LÅT FOLK VA IFRED NÄR DE ÄTER FÖR HELVETE. Det är lunchbuffe inte jävla ala carte och inte är det att hon kollar om de går bra alt behöver något utan spanar som en jävla hök och ska pilla på tallrikar?! BORT.

Men, maten är svingod och det finns bara ett China i vår lilla by. Ja, och idag tog det fan priset...jävlar alltså.

Jag har betalat för mig och barnen, vi har tagit mat och vi sitter, och det har kommit in massa fler folk och betalat. Men helt plötsligt vill hon se mitt kort, mitt betalkort alltså, ja hon har ett kvitto i högsta hugg, visar att det står att någon betalat åtta kronor. Jaha, jag tar fram kortet, och hon tar det UR MIN HAND, vad fan, jag gav det inte. Ja, hon står o glor och tänker gå iväg med mitt kort, jag säger att jag förstår inte vad är det frågan om?

Jo hon tror att hon endast dratt åtta kronor från mitt kort,  när jag betalade knappa hon in, sa att det blir hundranittoifem kronor, och sen tar hon själv kvittot, jag fick alltså inget.

Men hon sträcker sig mot min plånbok och tänker ta ett gammalt kvitto där i, men det är ju fan inte det för jag fick inget kvitto, men hon säger att hon vill se mitt kvitto, jag säger att du gav mig inget kvitto, eller jag fick inget, för ärligt jag såg att hon tog det själv. 

En annan kvinna flika in att det är nog ingen här som fått kvitto...

Jaha, jag tog mitt kort, vägrar låta henne dra det en gång till utan att bevisa att det är mitt liksom. HUNGER PANIK. Då ser hon att det står handelsbanken på kvittot, frågar om jag har det, Nej jag har SWEDBANK. Som hon borde sett eftersom hon glodde på mitt kort o försökte jämföra nr eller nått då.

JA hysteriska China kvinnan fortsätter ränna i hela resturangen och frågar alla om det är någon som har handelsbanken....

Min kompis säger: jag tror det är hon som har handelsbanken(typ kortläsaren el nått)..(typ)

Okej, alla gäster glor och undrar vad fan det är frågan om. Jag sätter mig och äter...surar och är helt irriterad över att hon förstört min måltid ÄNNU en gång!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! GAH




Men vårrullarna där är gudomliga...mums...kan inte leva utan dem, men slipper gärna tanter som ska peta och ta tallrikar man inte är klar med, ska hålla på o lägga sig i allt, det är inte så att ungarna är hysteriska eller något utan äter, eller hämta ett till räkchips och har mer mat kvar på tallriken...gahh....

Vi har haft supermys i eftermiddag kväll nu. Precis kollat klart på filmen,  Inte min favorit kanske men ungarna gillar den. Spooky Buddys, om några hundvalpar o grejjer.

Druckit hallonsoda, käkat popcorn och kramats och gosat jag och ungarna! Härligt!! Snuffsa på små gryn!

Moffat i mig två tekakor med ost och skinka. Så gött. Inte ätit de på flera år.  Och jag käkar mest knäcke bröd nuförtiden . Men gött o unna sig någe sånt ibland, och jag lyckas ju med att sköta mig mestadels så. Det pekar nedåt. tack vare min prakik mycket tror jag. Gympa pass varje vecka, promenader flera ggr i veckan och promenader till o från bussen varje dag!

Så nu gäller det att fortsätta va duktig med sånt där. Och försöker. Vill banne mig lyckas nu.

Där jag jobbar i vanliga fall, ja där är de fika fika fika känns de som haha.  Och jag blir hungrigare där än på andra ställen!?!?! Könstigt...något i luften tror jag.

hade kaffe abstinens förut, och var arg på China tanten, fan blir helt skogstokig på kärringen alltså.
Skriver om det sen.

Men efter China så drog jag till ica och fick kaffe abstinens, och jag orka inte dricka jävla fejk kaffe så jag köpte en kaffebryggare där och då, filter och gevalia...så det så. Och där med basta. har önskat mig en i present men ingen gav mig så jag unna mig en haha, för min och familjens skull! Dock inte den jag egentligen ville ha men den kan ja ha under tiden...hehe.

Japp drog i mig kaffe när jag kom hem, huvudvärken försvann och humöret lättade, sen så tog ja promme, och gammelmormor och morfar och mina päron o en lillebror kom över o fira Stora killen för de var sjuka i förra veckan, och även Lilleman av min mormor o morfar för då var de sjuka med. Så massa presenter. och jag fick ja med, nattlinne som jag sitter o gosar i nu och blomma och korv...haha mamma är knäpp och vinstlott faktiskt!! yay för may!

Min nya jacka, men jag såg helt efterbliven ut och jackan syntes inte så det får vänta till imorgon.
Men jag shoppa en ny jacka, en som täcker stjärten, det var min eftersökning för vill inte frysa om rumpen ju!
Jag har även inhandlat stjärngosse linne och sån däringa strut och stjärna...(morrar högt, fanns inget annat alternativ, alltså pojkar fick endast vara stjärngosse, tjejerna endast tärnor...inga tomtar eller pepparkakor eller något...suck) Ja jag köpte även ett nytt änglaspel!!!!!!!!!!!!! Det bästa av allt på hela julen!(i pynt och julstämmningsförhöjare alltså...min gamla är ett minne blott.)

Fuck,denna var det!


Börjar i lite fel ände, men imorse drog jag till skolan, ja andra dagen i rad jag vaknar helt vimmelkantig och illamående och blödandes som en slaktad gris...härligt...och min blogg, är du äckelmagad dra fram den där spyhinken jag nämner...
Ja det var segt, upp o iväg till bussen. Mötte upp Camilla, som vi alltid gör hehe. Dock inte från o med nästa vecka, trökigt värre då får jag ju gå själver!
Japp, kom till skolan, där glodde vi på film, Svinalängorna...fan...väckte massor, (minnen) obehagligt. Och inget kul att börja med på morgonen. Efter den fick vi sluta...slängde iväg ett sms till karln, att han skulle pallra sig in så man kunde florera på byn...sorry, stan...what ever.



Men stod o snacka med Camilla och Sara i 45 minuter elle nått trevligt! Sen lagom när gubben pallrat sig, så möttes vi på byn/stan och gick runt lite, väldigt lite för att vara mig, jag är en jävligt rutinerad shoppare annars...men jag var seg...kände mig inte på topp...men hitta iaf en jacka...yay...


Drog en MC....host host...fan...det var gott, sluta va fördömmande!! :-)



Men magen fick betala priset.

Ja mysigt men trist att jag var segpropp nr 1.

Hemmåt och spelade kort med min nya kortlek nr 2, den andra användes till att stoppa ned i vår kista som ej går att öppna, finns  ingen nyckel, plus att den nu är trollerikortleken här till familjens förfogande. Nå, så köpte ännu en idag, och den luktade väldans gott, likaså min skrivbok med änglar på. Ja jag och karln skulle spela poker...vilket gick åt helvete, jag kunde mer än han och de gick ju inte att hantera haha. Så vi spela Casino ist, sen kom storgrabben hem och vi lärde han och sen spela vi!

Småttingarna hämtades och vi satt alla i köket o spela kort, trevligt!!!

Men energin försvann totalt och vila....gick sen upp med ett inferno av smärta...men hey...ungarna. Och sen kom ju Louise!! Så dagen räddades tack och lov!!! Hon gjorde min dag, och jag saknar den snärtan massor, vi hinner inte ses dagligen längre ju...



Tack för att du finns gumman!

Min bästaste Louise kom hit i eftermiddag/kväll och vi tjata och myste och gnällde av oss, skönt. Och sen beställde vi "nålar" som jag kallar det, fast jag menar ju såklart broscher, och namnskyltar! Illgula haha så att alla kan se va vi heter!

Känns konstigt som fan att det snart är slut!! Jag blir Skötare tjoho!

Igår, mådde dåligt orkade inte plugga, så ont, o illamående. Men sen så fick jag ett ryck och jobba på ändå, och gick o la mig halv ett. Men somna fan inte, kunde inte sova...tankarna bara spann, och jag tänkte på massa saker som behöver bearbetas...jag måste måste måste göra, och har bestämt mig.

För om jag inte gört, ja då kommer jag ångra mig att jag inte försökte i alla fall. Punkt. Så svårt var det. Nu gäller det bara att samla modet...fuck.. dör av ågren infört.


Nå sov ca 3 o en halv timme, upp igen vid sex, som en zombie och gjorde mig redo, vidare till skövde, vidare till falköping...♥

I falköping blev det en störd dag, blev på så dåligt humör. Jävla sätt. Fan orkar inte ens skriva om det så jävla nere.

Japp, sen vidare i chock hemåt, och så hem, vila och sen busa me ungar lite och sen bums till jobbet.
Gått som en jäkla gengångare, men gjort de ja skulle iaf. Bra o jobba. då får man pengar.

Men sen är det något som fattas...den där gnistan...den där gnistan som fastnade på ett annat ställe.

Aldrig kan saker och ting vara bra helt och hållet, alltid ska något vara som en jävla sten i magen. Alltid ska det vara något. Blir så jävla trött. Haft en pirrig orolig känsla i magen hela kvällen. Förstår fan inte. Jävla helvetes skit.

Kanske hjälper att spy ur sig lite?

Jag känner ju hur det glider mellan fingrarna på mig...att det liksom inte går att vända mer...panik och jävulskap.





Och vem är där när allt rasar?

Härligt att få mysfika med två gulletottar! Sen ta de lugnt me kidsen här hemma en eftermiddag och inte komma hem kl fem på eftermiddagen och vara helt sjukt trött!

(Bilden är med på grund av ett ord som passade in.)


Ja jag är nog fan perfektionist med storhetsvansinne, idag känns det så...för idag har jag rannsakat mig själv lite.

FUCK.

Gahhh...disträ...är bara förnamnet!

Just nu är det lite mycket i hövet för att kunna hänga med korrekt känner jag!!

Jisses, men men försöker reda ut härvan, beta av varje sak.

Jag gick upp med ungarna idag, och det var jävligt längesen jag hade den möjligheten, mysigt men även stressigt, komma iväg till skola och dagis. Men det gick och det var mysigt som sagt, och jag ska försöka se till att detta inte är en one hit wonder, ja jag kör all eftermiddags och kvällsrutiner, men det är trevligt med variation, och nu har de lättat lite i skolan iaf ledig lite mer än när jag har praktik. Dock kommer jag ju criss crossa med jobb...och denna veckan är tre dagar inbokade redan...men en kanske jag måste ta bort...om läraren svarar bara så jag vet...eventuellt studiebesök imorgon som jag inte kan missa...suck..pengar är ju bra men extra uppgifter och mer arbetsbelastning på den fronten samt svårt att göra uppgift om man inte är med liksom.

Japp får se vart de lider...om bara gubben kan svara då?


Tjo!

ps. morgon promenaden var med två ungar till dagiset, ena på kicken andra på trehjuling, super najs!

Helgen har gått fort. Igår skulle vi egentligen dratt på kalas i skogen, men sjukdom satte stopp så vi åkte till Stellas istället och röjde för fulla muggar. Det var rooligt, sen handla vi och drog till L-dala hem till svärmor. Där myste vi och förslappa oss o käka gött. Sen glodde vi på film.

Idag har v haft kalas där för min släkt är ändå sjuk så. Skulle firat mig men det blev inte mycket med det kan jag ju inte påstå. Men fira storkillen och det är huvudsaken!

Men fick ett snyggt armband av svärmor, kanske lägger upp en bild sen. Om ja orkar.

Har faktiskt pluggat, tog med mig allt och har suttit lite där borta...skönt o få lite gjort med känner jag.

Nej har ont i magen och ska lägga mig på sofflocket.


Just de, lilleman fick kruppanfall inatt...usch ska den skiten börja igen? Bläää...gillart inte men han är duktig och vi satt ute på trappen i natten....puss.

Det beror på hur stor busken är...

Ungarna och jag har tagit de lugnare än lugnast idag, vi har glott på film, på tv och fikat i julens tecken, vi har gosat, myst och pussats och kramats, vi har käkat kvällsmat och kollat på gamla bilder från några år tillbaka på bilddagboken, mycket uppskattat, de älskade att kolla på sig själva hehe. Och så har vi läst lite saga med.

Mina ungar...finns inget bättre.

Imorses höll jag på att försmäckta för jag var så sugen på pepparkakor. Pepparkakor mina vänner är grymt gott, och till det har jag införskaffat julmust och clementiner! Lite för julmys så att säga, för jag kan inte vänta, började tända massa ljus häromkvällen när jag hade vännen över på filmmys och blev så sugen på jul att jag har abstinensbesvär...


Plus att jag försöker kväva mina tankar och känslor en stund, för det börjar bli lite jobbigt. Och jag börjar få konstiga drömmar...och vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv riktigt...underligt...

Åh...jaja...

Jag överlever, som alltid, men ibland önskar jag att någon kunde ruska om mig, slå mig i hövet med en stekpanna och säga vad som är rätt beslut!

Well...haha nästan i alla fall!

Jag måste få ur mig, men hur? Känns ändå inte som att någon förstår riktigt faktiskt. Det är faktiskt riktigt jobbigt så det värker i hjärtat på något sätt. Men vad tar då emot? Jo det är just det, ska jag fortsätta få hjärtvärk, krångla till allt ännu mer? Bli tyngd? Vad ska min vilja få kosta egentligen? Och vad vill jag på riktigt?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, snälla kom nån bara o bestäm åt mig, eller ännu bättre...fixa det åt mig. Och så behöver jag slippa detta jobbiga nu.

Försöker göra annat för att skingra tankarna, för att inte sakna, undra och grubbla, för att försöka glömma.

Det funkar inte bra.

Vid den här tiden, var jag nervös, överlycklig och hög på livet, rädd och helt salig.

Jag hade fått min första bebis, min son, det vackraste mest perfekta jag någonsin skådat.
Som vuxit alldeles för snabbt, mitt gryn,   har blivit en vacker ung pojke med ett intellekt som får många att bli förvånade, med en ödmjukhet som lamslår alla som får ta del av den,  vacker inifrån och ut.

Underbara unge, vad skulle jag göra utan dig? När du kom, förändrades mitt liv. Jag fick något att leva för på riktigt, något att sträva efter.

Varje val jag gör präglas i att jag vill vara en bättre människa, en bra förebild, för dig. Jag vill att du ska vara stolt över mig och kunna se upp till mig. Jag vill att du ska ha det bra. Kära barn, mitt hjärta värker av kärlek till dig!


Tack så otroligt mycket kära lilla barn, att du är du, att du är som du är och att du förgyller mitt liv, mina år, mina dagar, mina timmar, mina minutrar och sekundrar, varje varje dag!!

Älskar dig så det går inte ens förklara hur mycket!

Jag är en riktig fjantmaja...herregud...inser verkligen hur jädra muppad jag är på riktigt. STÖN.

Ja..igår kom vännen och vi glodde på en film...om den ens borde få kallas film är ju en annan fråga alltså, shit vad den sög hårt. Men vi hade trevligt i alla fall vi såga den och snacka om massa annat med haha. Men den var ju hundra år lång, well de blev bra ändå. Sällskapet gjorde kvälla så att säga.

Mmm, nästa vecka har jag tre bokade jobb dagar, känns bra, för i dec får jag inga pengar att tala om, då är de schlutt på studiebidrag, för då är jag färdig...för denna gång i alla fall. Men hjälp kan inte riktigt fatta, och vet inte om jag är glad eller inte att utbildningen lider mot sitt slut.

Helvete, den har räddat mig, vad ska jag göra nu då? Vad blire liksom? Jobbigt, har två reservplaner om de skulle skita sig totalt...men jag antar att jag kommer ränna som en annan timmare i byn, ringa fler ställen än de två jag har, och förhoppningsvis får jobba.

Men vad VILL jag? Ja det är ju det som är problemet, jag vet vad jag vill, in my heart so to speak.  Men att få det?
Egentligen borde jag i alla fall satsa all in, och det brukar jag, men just nu är det något som sätter stopp, stolthet? Rädsla? Misstro till att jag klarar?  Jag vet inte, vet varken ut eller in.


Men ska man alltid följa hjärtat? Även om hjärnan tvekar? Fasen vad trassligt.

mitt besök har kört lite vilse, och får inte tag på han på telefunken....hey what to do liksom?


Okej snackat me han men jag vet inte riktigt vart han hamnat :-O hilfe hilfe!

Ja snart kommer mitt besöchen...haha mongotyska....inspirerad av en viss dam...mohaha.
Mmm han hyr film nu min vän, vi har inte träffats på ett tag så d ska bli skojjsigt som faen hoppas jag inte somnar bara!!


Är trött haha. O ska upp imöra ju!!


Se ya!

Funderar lite på att byta blogg, byta ställe, börja om...men jag vet inte...får se.

Och dessutom kanske färga håret...woot tänker dom som känner mig eftersom jag sparat ut skiten i ett år för att få min naturliga hårfärg...vilket jag hatat eftersom jag hatar utväxt på mig själv och för att de tar sån förbenad tid.

Men jag funderade på att klippa mig lite i topparna för att få bort lite av färgen som numera är brun och inte svart...men så kom jag på att ja kan ju prova att färga topparna först...så nära som möjligt liksom...så behöver jag kanske inte klippa mig eftersom jag vill ha långt igen... kan ju prova, blir de bajs så klipper jag iaf.


Nåväl...

Såklart, är jag nere idag, bara för att jag tjatat och gått så hårt på att jag mår så fucking great! And svisch it bites me in my freaking ass! As usual!


Fast det är inte knäckande och förmodligen pga av trötthet och stress. Så fuck it and move on.


Men saknar ju....åh...det är riktigt obehagligt och jävligt oväntat....bättre att glömma och fortsätta som inget hänt!

Tears are falling...

Det är dimma ute, cyklade hem nu i kvällningen i denna dimma. Hoppas den inte kryper in i mitt sinne bara. Har hänt förr.

För nu mår jag bra.  Och om jag intalar mig det så är det sant

När jag kastar mig in i något, så gör jag det "all in".  Det kan handla om, jobb, vänskap el något annat nytt som ex praktiken.

Oftast börjar det lite nervöst men övergår i en slags förälskelse och dimma av rus och berusning, som en kick nästan. Som sedan blir till kärlek kan man säga, men underhålls den inte...


Snacka med en kompis om just detta förut, jag menar inte att jag blir kär som att jag vill ligga med min nya vän jag fått eller patienter eller så, men att jag blir så förälskad i människor och öden att jag dras med i en himlastormande resa, lever med, på gott och ont. Jag är ganska framåt med människor jag vet har det jobbigt och vet att de kanske aldrig hört ett snällt ord, jag fäster mig fort och säger aldrig något jag inte menar, men jag vill försöka hitta något positivt hos alla (nu är det jobb relaterat men kan likväl vara vänner o familj).

Det är nästan lättare att bli involverad och låtas sig ryckas med när det är inom jobbet, för jag lämnar det där, och jag behöver inte dela med mig av mig själv om jag inte vill. Fast på något sätt så har jag lättare för att göra det där i alla fall i slutändan.  Delar med mig av mig själv, men bara efter mina premisser.

Jag är full av empati, och bryr mig alldeles för mycket säkerligen enligt många. (Tror en och annan störde sig på att jag hellre spenderade tid med patienterna än i kafferummet) Men jag är inte dum i huvudet för det, jag vet att det finns gränser.  Jag är bara en som bryr sig mycket helt enkelt.

Och ärligt, att se en patients ögon tåras för att jag ska sluta...det är fan värt mer än alla pengar i världen.
Att få höra att jag är en av de bästa som kommit dit, är likväl det energigivande.
Att få veta att de vill att jag ska stanna, att jag kommer bli saknad, (patienter) det ger mer än om någon kollar snett för att jag hellre vill vara med patienterna än sitta o glo i ett fikarum.

Sjukt...andra dagen...men det känns i maggropen att det kommer dröja länge om ens alls.

Vill egentligen bara begrava tiden, min lilla bubbla på fem veckor, jag levde för praktiken, jag andades den världen, levde, kände med, på bekostnad av annat. Men jag behövde det, jag behövde den bubblan.

Den har spruckit abrupt, det känns konstigt.

Mmmm det börjar närma sig, snart ett år sedan. Faktiskt tänker jag inte på det så mycket. Det präglar mig visst, men fan ibland blir jag jävligt imponerad över mig själv över all skit jag fått kastad på mig, all skit som hänt, och ändå står jag här,  omtyckt, älskad och mår ganska ok.

Jag är jävligt bra på att lyssna, finnas där och stötta människor. Jag är snäll, och jag är pålitlig.  Jag hittar inte på massa lögner eller skvallrar som en toka. Jag har sjukt rolig humor enligt mig själv, och jag är inte fulast i världen.


Sen har vi den mörka sidan inom mig som skapar ångest, som skapar en svart sörja inom mig som skulle kunna förgöra mig, men på något sätt använder jag mig av den och blir starkare istället.

Jag läker mig själv, jag är själv läkt, fast jag tror inte alla såren kan läkas igen helt och jag vet att de kan rivas upp i ett naffs. Men fan egentligen om jag sett någon annan leva mitt liv, genomgå vissa saker hade jag inte blivit förvånad om den människan gått under i depression, missbruk eller något annat otrevligt. SÅ jag är jävligt tacksam ändå att jag lyckats på något sätt hålla mig över ytan.

Att jag till trots är en förlåtande, empatifylld, känslofylld människa.

Även om jag kan ha svårt till viss intimitet, inte lätt för att öppna mig hej vilt, bara till en gräns, men man måste inte öppna sig hej vilt heller tycker inte jag. Det ska vara rätt.

Ett år sedan, för nästan ett år sedan och lite till trodde jag att nu är det kört, nu orkar jag inte med mer skit, jag orkar inte, jag kommer gå under.

Jag lever, andas och sluppit panikångest i flera månader! jag utvecklas, jag lär mig, jag bygger sakta men säkert upp ett jag, en självkänsla, ett självförtroende.



Jag för ungefär ett år sen

Det är så lätt när man lever i sin egna bubbla att vara inskränkt och fördomsfull. Men när man ser världen från olika perspektiv och med öppet hjärta...blir världen både underbar och förjävlig, men man känner att man förstår mer.

Att försöka förstå, då har man kommit en bit på väg. Att reflektera och vrida och vända på alla åsikter och meningar och händelser är det bästa sättet att bli mer empatisk.



Att ha hopp för varje människa är vackert.

Att jag skulle grina som en gris sista dagen på rättspsyk...smaka på ordet, känn alla fördomar flöda, och sen inse att det är människor, människor av kött och blod, trevliga människor, snälla, goa och glada, känslofyllda och precis lika mycket värda som alla andra.

Att vara sjuk och begå brott, givet kan man inte använda sig av sin sjukdom som ursäkt hela tiden, men det är en förklaring och det måste man ta med i beräkningen, och alla förtjänar att må så bra som de bara kan och alla förtjänar att få den hjälp de behöver.

Att gå sista rundan, knacka på och krama och säga hej då, fy farao vad det sved, och fy farao vad det svider när jag tänker på dem. Fem intensiva veckor, jag har lärt känna många och många har öppnat sig och släppt in mig på glänt i deras värld, många har berättat hemska saker, och det har varit tungt att höra vad vissa varit med om...så förbannat hemskt. Orättvist. Och vissa har samhället svikit och sedan har det gått snett...förjävla oturligt.

Jag ville vara på rättspsyk, jag hade inte mycket föreställningar, men jag kan säga att jag aldrig räknade med att fästa mig, bry mig om så här mycket, att det skulle bli "mina grabbar"... att jag skulle få så mycket tillbaka av dem, att jag skulle bli glad av att gå dit, få energi, förtroende och bättre självkänsla...

Vissa är mig så nära att bara vill gråta vid tanken att inte kunna träffa dem,  kunna forstätta stötta, finnas och vara engagerad...

De kommer stanna i mitt hjärta och jag känner stor sorg över att den här upplevelsen är slut.
Men så förjävla tacksam, att jag fått träffa grym personal, härliga patienter och min världsbild blivit lite rubbad fast på ett bra sätt.

Massa kärlek till alla underbara människor som jag lärde känna...

Känns det jävligt tungt i hjärtat...känns som att jag ALDRIG mer vill åka till Falköping...och helst bara vill glömma att jag någonsinn varit där.

I fredags gjorde jag min praktik, åkte hem och mådde jätte knas, fick ringa till jobbet o berätta att jag inte kunde komma på lördagen som jag skulle jobbat....dagen efter mådde jag tokdåligt med extrem huvudvärk och hög feber, senare visade det sig att resten av familjen åkt på samma utom lillfian eftersom hon redan genomgått det i veckan.

Well, alla var i upplösningstillstånd pga av dåligt mående samt att på söndagen skulle vi åkta fem timmar i bil till sthlm för att sedan åka på färjan över till finland...helt sjukt dålig tajming!

Lördag morgon mådde vi alla fortfarande ganska dåligt måste jag erkänna, och gubben orkade inte köra, så kära vännen ställde upp och tog körningen så vi kunde åka med i alla fall.

VI kom alltså iväg, gubben körde sista i sthlm bara för det våga inte kära vännen sig på. Lilleman kräktes slem två ggr på vägen...och vi var febriga men rätt gott mod iaf och mosat i oss ipren o alvedon o sånt, och medtog det med.

Japp, vi kom iaf till sthlm och även på färjan till slut! Vi shoppa och ungarna lekte på leklandet och vi var på disco och härja, och det var supermysigt. Dagen efter mådde vi alla bättre och det var finlands sightseeing och shopping och käkande och strosande och flammsande och trammsande på hög nivå. Mycket kul!

En heldag i Helsingfors och tunnelbanor och spårvagnar och promenader mm var avklarade tog vi oss tillbaka till båten där vi badade med ungarna i badet massa olika bassänger och gör mysigt och ungarna var nöjda som sjutton!  Vi käkade god Buffe, ungarna lekte och kolla på film och röjjde och vi shoppa mer och sen disco där vi alla var med inte bara ungarna och dansa och skratta.

Tis morgon vaknade vi och ungarna fick leka med varandra i hytterna och korridorerna och vi käkade i lugn o ro och packade oss iordning.

Sen tog vi tur i El Stockholmo till skärholmen och käkade lunch, kebab och pizzor blev det.

Ja, sen på vägen hem drog vi även till ett ikea i Örebro och gick där och shoppa en timme medans ungarna lekte i småland, dock var det ett vädligt litet ikea men men de funka o bränna pengar på iaf.


Sen bara det bara av hem!


Givet hände det mer än jag återgiver här men det är väl en förkortad liten memento berättelse...maybe pics will come!