de bränner, de känns som tusen eldar, och jag blir spritt språngande tokig.

Jag mår även illa och magen är svullen. SÅ allt på en gång kan man säga..

De går väldigt upp och ned just nu, jag VILL INTE sluta min praktik, får faktiskt ångest av tanken, för jag VILL vara kvar. Jag vill INTE tillbaka till skolan. Orka mer skola? TRÅKIGT. Inte alls sugen på det.

Och jag funderar lite på, om jag inte får jobba på min praktik kommer jag ju inte träffa alla underbara människor igen...vad fan liksom, det vill jag ju inte...det känns som att jag vill vara kvar och fortsätta träffa patienterna, hjälpa och stötta och följa med på vägen liksom, och särskilt en, vi har fått så bra kontakt, kunde aldrig föreställa mig att vi skulle ha sån bra connection liksom....gahh! Det gör mig lite stollig för jag vill ju vara med, jag vill vara med...haha som en unge som inte får sitt lördagsgodis eller inte får vara med och leka!!

Nåväl, på praktiken är allt underbart, sen på hemvägen börjar jag tänka på att det snart är slut och blir ledsen istället....gah!!!!

Alltså,  jag har tryckt lite knäcke så här på kvällningen...jag har en stund kvar innan jag ska lägga mig och nu börjar tankarna spinna ... varför finns det ingen stopp knapp?

Hjärnan verkar ju ha full speed, repeat och rewind, men inte pause eller stopp! Dålig funktion säger jag åt det!

Ja, alltså att få höra en massa tunga grejjer satte visst sina små spår. Jag tror helt enkelt att det inte är bra för mig att vara ensam på kvällarna, det är då jag blir trött och depp. Iof har det varit såå mycket värre förr, det är hanterbart nu. Men jag är lite lonely kan man säga. Forever alone som min bror gärna slänger ut sig haha.

Men måste lägga mig tio så jag sover ju bort lite av tiden i varje fall.

Gah, att jag ska vara så känslig då!


Älskar den bilden...

Toppen dag på praktiken! Morgon möte, ronden(mycket bra info men tog lååång tid) Intervju med patient som var så otroligt givande, men lär bära med mig spår i hjärtat(TACK!) Sen stadsresa med fika med en patient(Mys, men jag SKA inte äta något med laktos...ajj ajj och illamående!)

Toppen dag!




Bilden har inget med inlägget att göra, de bara såg så tomt ut...

Fick världens huvudvärk när jag började träna i bakhuvudet endast! Kunde inte fortsätta! Har ont ännu!

Idag har jag varit ledig, jag drog me la familia till fralla för alla, träffa en kompis med unge och vi käkade o lekte lite grann.

Drog till Njuta och köpte en present och Macarones, (Som va rätt lama) Drog vidare till ovannämnda kompis och där käkade vi lunch och jag vila en stund pga av huvudvärk.  Drack lite the, snacka , kasta boll, och hängde.

Hemåt och där stod Kissen och väntade redan och var redo för att komma in o röjja, hon och kattungen. Ungarna dansa lite men vi fikade rätt snabbt. Sen glodde de på film och lekte omvartannat, jag och Kissen vi glodde på bloggar, snattra och fnattra, lyssna på sköna låtar och va allmänt tuffa. Flams och trams kan man väl säga. As usual.

Tog till en lätt kvällis...vart lite seg så blev enkelt. Sen glodde ungarna lite på bolli, och Kissen och kattungen drog hemåt för kattungen vart tröttfis.  Min lilla täva vart med trött och somnade på soffan framför bolibompa!

Jag har liksom bytt om...till träningskläder...tanken var god...men är inte sugen överhuvudtaget måste jag säga...

Får se om jag orkar resa på ÄRSLET eller inte...mår bra möe bättre när jag är i form måste jag ändå säga...redan piggare trots att jag skärpte mig rätt nyligen liksom....well...


Training time!

De flesta människor har bekräftelse behov...i know i have...
Vissa har konstant bekräftelse behov... vissa vill hela tiden höra att de är söta, fina, snygga, sexiga etc etc.
Att fiska efter bekräftelser har aldrig varit enklare sen internet tog över världen, the world wide webb!

Bloggar med dagens make, dagens outfit, dagens bild på hur man ser ut, är jag söt? osv osv...
Alt, lägger ut en bild på sig själv och skriver att man ser ful ut eller liknande, då fiskar man...kanske inte på samma medvetenhet... men man fiskar

Jao, klart man kan lägga upp bilder på sig själv utan att fiska osv, och jo jag själv lägger hellre ut bilder på mig själv jag är nöjd med själv än bilder andra tycker är roliga...

Men att ständigt söka bekräftelse? Det enda man skriver i sin status på FB, "gilla om jag är söt!!" Om du tycker jag är fin, gilla!!! Om du tycker jag ser lite bra ut, gilla! osv osv i all oändlighet, om man lägger upp tusen olika profil bilder i jakt på kommentarer? Gillningar?  Osv...ja då är det sorgligt...tyvärr ofta synbart...

Sånt kan ge mig magsår...

Alltså...med risk för att låta som en gnällspik, när jag växte upp har jag inte direkt varit guds bästa barn, jag har heller inte blivit bemött på rätt sätt alltid, och därmed inte fått mycket positiv feedback, varesig på privat plan eller i skolan. Det ledde till noll tilltro på mig själv.

Men en sak har jag alltid känt att jag faktiskt är bra på, det är att lyssna och ge lite råd och stöttning, trasiga själar har alltid i alla tider förlitat sig på mig...när jag tänker tillbaka, hur sjukt egentligen är det inte att som barn få vårda en trasig själ? Nåväl bortse från det, jag har alltid varit bra på det. (Samt att bli utnyttjad för det eftersom många inte ger något tillbaka, inte alla givetvis men MÅNGA)

Ah, men sen jag började skolan, jag kan, och inte bara kan så jag klarar mig, jag får fan bästa betyg i ALLT. Hur kan man gå från sån total loser till det här? Och förstå vilken omställning i självuppfattning och tillit till sig själv!
Jag är inte van och jag tänker ofta mer än vad jag säger, jag har fortfarande svårt att ta platsen som en som KAN. Spec i nya miljöer, men jag hankar mig fram och kämpar på och suget efter utmaningar är STOR.

Skolan och alla bra betyg och praktikerna innan har gett mig feedback och det är endast positivt, och det har gjort att mitt självförtroende sakta men säkert förbättrats, min självkänsla börjat växa, tilliten till mig själv har börjat frodas. Förstå vilken jävla skillnad på värde i sig själv, förstå att det är svårt att veta vem man är...

Men långsamt börjar nu mitt jag växa fram, ett stabilare jag, och det är ganska skönt. Och tron på mig själv är lite knackig men bra mycket bättre än innan.


Jag har kompetens, jag har ett värde.

Att få höra en patients ord  att jag kommer vara väldigt saknad när jag slutar, att jag borde söka dit, att jag är en av de bästa (en till nämnd då och det är min handledare) och då när jag försöker avfärda och blir generad, säger att det kommer direkt från hjärtat...alltså då blir jag sådär blödig, och vill pressa fram tårar...fast jag inte vill egentligen haha, men fy FARAO vad glad jag blev och jag är verkligen såld, såld på stället såld på patienterna.

Jag kan inte tänka mig att inte få träffa alla igen, jag blir gråtfärdig av tanken, för jag tycker om dem så mycket, jag vill finnas där, fortsätta stötta finnas och peppa...några blir lite nedstämda när jag snackar om att det snart är dags för mig att återvända till skolan...och det SKÄR i hjärtat av bara tanken...

Är jag för involverad känslomässigt? Förmodligen...men jag är sånn och jag är stolt, för visst man kan se det som en svaghet om man vill, men jag ser det som en av mina största tillgångar, för det är ÄKTA, jag är äkta och genuin och bryr mig med varje fiber i min kropp.
Men det betyder inte att jag inte kan sätta gränser eller förstå att man kan bli manipulerad ....nej jag är drillad i den konsten med tanke på erfarenhet i det området...ingen får trampa på mig...punkt.

Nå...jag är i alla fall himlans glad att jag fick höra dem orden idag, för dem var mer värda än ett mvg på ett papper.

Fy sjutton...blandade känslor...ställde mig på crossen...jag fick en obehagskänsla från något som hände i helgen...och det kändes liksom inte bra...men vette fan om jag vågar ta upp det...känns som att det blir skottpengar på mig...jag vill inte göra bort mig fan...

Blev glad i hjärtat över en sak idag.

Gått med arbetsterapeuten, det var intressant, men jag önskar att tiden fanns mer för mig...för det var massa annat runt i kring så jag hanns inte med så som tiden var avsatt, eller åtminstonde ägnat mig två raka timmar och sen fått gå till avdelningen eller åka hem...jaja...

Som sagt en liten sak som gjorde mig super glad :-)

Men fått grubbla på en hel del, men jag är inte deppig, utan jag är på bra humör! Försöker kämpa emot deppen och sätta på glad musik och pussa på ungar och dansa osv!!! Skit ska väck!

Idag vart de istället en stor kontrast emot gårdagen...jädrar vad lång dagen va...well well...söndagströttheten kicka väl in...

Hemma i varje fall...thank god...är trött som en gnu...imorn ska jag gå med arbetsterapeuten....ska bli intresant...

Nu ska jag hoppa i pyjamasen..


Jag somnade kl 21 igår..mitt i filmen...tänkte försöka va vaken liiite längre idag...kanske tio? haha

Haft en härlig dag, men lååång...upp fem och hemma vid sex...det tåget jag trodde gick tack vare min app...gick inte idag...utan en timme senare...men jag satt med patienter istället och de försökte lära mig spela kort...haha...jag är hopplös...

Men fy farao vad skojj jag haft det idag...men jag känner av mig själv att jag inte är på topp iom pendlingen och minimalt med sömnen....men men...jag gör mitt bästa....


Nej nu ska jag ägna mig åt la familia innan jag somnar på tangentbordet!

WTF, gå bort dumma tankar, gå bort äckliga känslostämmning...gå bort alla tvivel, oro och depp.  Gå bort alla hemska minnen, gå bort vidriga återblickar. Försvinn hemska mardrömmar och all skit som bara bombadera mig när jag inte kan göra något.

Bort bort bort!

Usch idag är ingen vidare dag...vet inte vad som hände...vaknade lite tidigare än klockan ringde alltså innan tio i fem. Märkte av att jag drömt mardröm. En riktigt äcklig sådann. Sen upp tio över fem, göra sig i ordning, dra till buss o tåg o sen buss igen i vanlig ordning.

Hamna ju såklart på praktiken, det började bra, hjälpte till, gemensamm frukost me personal och patienter, myspys, och sen gympa som var roligt! Innebandy men jag är inget vidare på det. Nåväl, sen upp igen och spelade yatzy som flera blanda sig i :-)
Kul och mysigt. Men sen började jag må knas, huvudet sprängde, ögonen kändes som att de skulle explodera...och jag fick lätt illamående...och ont i magen...

Fick tablett och sen sa nån åt mig att lägga mig o vila...kändes ju knäppt, men jag gjorde  de, blev lite bättre men var helt darrig...fan läskigt och ögonen bara pulsera...

Well fick ta tåget hem, och åt hemma mår knepigt men skönt o ligga ned...

Samtidigt som tankarna bubblar över, funderingar hit och dit och obehagskänslor...wtf? förstår inget...det bara väller fram...obehagliga tankar/minnen och mycket mardrömmar nu det sista...och fick nästan en PÅ när jag mådde dåligt där borta idag...kändes så jävla dumt...patienter och personal brydde sig men jag kände mig som en fet jävla loser...och ville bara hem o gråta...inte gråtit men nära på nu när jag tänker på det...

Vad händer eller? Fundera på om det är påfrestningen på mitt psyke? Jag trivs, men jag är ju en grubblare, och en lagrare, och empatiskt...lägger jag på mig för mycket? Funderar för mycket? Får för lite svar?  nej jag vet inte...eller så har jag helt enkelt sovit för dåligt...


I`ll be back...

Fixade det, trots svettpärlor och nervositet haha. Närå de gick fin fint...bara o cutta lite.


jaha, här sitter man ensammen som vanligt på kvälla....yay! Nej nej nej...ah ja...ska ju upp imorn bitti...och lör och sön och mån...och ev tis...suck...haha...galet upp fem liksom...vad är det? Omänskligt! Men det är det värt...

I like the place...trivs bra...

Mmm...falköping är väl inte min favorit stad men den funkar och jag vänjer mig mer och mer, dessutom rätt skönt att komma ifrån tibro!! Inte rätt, utan FÖRJÄVLA skönt!! Ingen vet vem jag är, inte massa snicksnack eller skitsnack eller skvaller, och inga släktingar, inga gamla klasskamrater som är släkt med personal eller patienter osv osv....SÅ förbannat skönt! Kan i princip vara bara jag utan massa attachments liksom...
Men måste medge att det är lite tryggt när man är i tibro med...och på ställen där man jobbat in sig så att säga.

Men jag är den där typen som gärna vill slänga mig in i saker för att jag fått för mig att DET DÄR SKA JAG GÖRA, DET DÄR SKA JAG HA, osv, och sen när jag väl fått som jag vill blir jag nervös haha. Men det brukar bli bra.

Men jag är nervös för hur det blir nu när jag snart är färdig utbildad, vart kommer jag hamna? Vad ska jag göra? Vad händer? Har ingen stadig plan...ahh..och alla frågar om jag har jobb...ehhh nej...jag har inget jobb...ska man ha det? haha...nej men man kan väl söka? eller...gahh hoppas jag....kommer ju söka allt jag hittar liksom. För en sak känner jag...det är att jag Helst av allt inte vill hamna här i tibro...och helst av allt inte ett äldreboende...för det är bra roligare typ där jag är nu. och med människor som inte är i slutetappen, fast jag trivs jätte bra där jag brukar jobba med inte det...men jag kommer nog bli en bitterfitta om jag jobbar på ett sånt ställe för länge...det är för enformigt...och ständigt STÄNDIGT dåligt samvete! Man hinner inget, och man hinner inte det man vill.

Där jag är nu, oh där finns det tid, att prata och lära känna patienterna, man kan sitta o spela spel, skämta, man kan höra intressanta livshistorier, man kan gå ut med patienter och göra olika saker osv osv...det är liksom inte lika hela tiden och tilltalar mig mer.

Men det finns ju olika behandlingshem o liknande i skövde så kanske man kan få in en fot där? Who knows...vi får se vart jag kan slå mig fram.

Något jag lärt mig under utbildningen,  jag är ganska lättanpassad. Klart man inte kan kunna allt på en gång men jag är driftig och ger allt och försöker alltid mitt bästa och lär mig fort, jag är självkritisk och försöker bättra mig om jag känner att jag gjort knas eller inte så bra som jag vill. Jag tror faktiskt jag är jävligt bra i arbetslivet...eller jag vet. Och så mycket positivt jag fått höra kan ju inte vara lögn!? hoppas jag inte i alla fall. Jag bryr mig genuint om människorna jag jobbar med och det märker dom av. Speciellt där jag är nu, de läser av en direkt!

Vi får se vart jag hamnar, men det är spännande men också lite läskigt!!! Och framförallt...vill ju inte vara utan pengar liksom!!

Vi har varit på tårtkalas! Kom på förut vid två tiden ungefär att vi var bjudna på tårtkalas i kyrkis...haha...bra koll man har på saker och ting va? (Jag vill ha en enorm tavla att skriva upp allt komihåg på men det tar sin lilla tid för någon...nämner inga namn skulle ju prompt göra den själv!) Well vi fick fart och jag behövde duscha...för jag tränade på min alldeles egna crosstrainer!! Fy farao va skön den var!!!

Härligt, nåväl hann med tvätteri och allmänt plock här hemma och en liten middagslur...under täcke...frös något å förbenat!

Och sen skjutsa gubben alltså oss till kyrkis, ja lilleman var där redan innan de skulle ju fixa o dona inför kalajset!
Vi kom dit och vänta ett slag innan de bjöd in oss, mumsade tårta och drack lite kaffe och ungarna mös.

Ärligt, jag älskar kyrkor, jag älskar stämmningen love love love..., men det gjorde mig på gott humör, tårtan och kyrkan haha...så mysigt!! Och få se o busa lite med ungarna...myselipys!!

Så idag har jag firat min lediga dag med, julklappsshopping! var rea på leksaker och filmer så passade på att vara ute i god tid för första gången i mitt liv hahha, men dock är det väl inte färdig shoppat men fan en bra början måste jag säga, och sen hem igen och tränade! Duktigt! Och tårtkalas !

Gubben är krasslig så han kommer tidigt hem ikväll...trevligt med tanke på att jag gör fre lör, sön o mån och ev tis och alla andra dagar...för nästa helg åker vi på mini semester!! Yay!!

Alltså tänkte mig att jag skulle ringa en rörmokare och fixa den där förbannade lilltoaletten nån gång.
Det är verkligen otroligt jobbigt att den inte fungerar längre, två toaletter är ett måste i ett hus där alla blir sketnödiga samtidigt!

Det som har hänt...mamma var barnvakt...lillan bajjade på toan, vi hade en sån där dofta gott plastmojäng, och den trilla i och mamma spolade men märkte tydligen inte att den följde med...medans lilltäva gjorde de och sa det...
Ja och sen dagen efter visste jag inget, och helt plötsligt är de...ja...blä i toan och de går liksom inte att fixa på egen hand...så dags att ringa,  men sökte och fattar inget...men men kanske bättre o köra oldschool? TELEFONKATALOGEN! haha... maybe...

Eller så börjar jag tänka på rörmokare och spelar lite supermario istället? Det borde väl funka?


Den enda rörmokaren jag känner till!

Men jag tror inte han kan fixa dasset! Tyvärr!

Mycket känslor och mycket tankar, hela tiden...det är lite uttröttande.
Mycket om praktiken, men även annat privat med...hujedamig.

Idag gick jag kort dag, blev som en liten överaskning för jag visste inte om detta. Men kan ju inte säga att jag tacka nej till att sluta strax innan tolv liksom. Men imorse...ja jag hade ställt klockan som vanligt men jag mitt ägg titta på den och tänkte, ja jag blundar en minut bara...sömndrucken...och visst fan somnar jag och vaknar med ett ryck tio min senare...vilket gjorde att jag flög upp och stressa som en gnu!
Men sen kolla ja klockan, ah men det är lugnt jag hinner till o med sminka mig, sen vette fan vad som hände men vips så var det bara fyra minuter tills bussen skulle gå...gahh!

KUTA var det dom gällde, och jag sprang, och såg bussen komma och det är ju mörkt o allt så  jag tänkte att nu är de kört busschaffisen ser mig aldrig, men tro fan att hon gjorde det trots allt och jag kom på! Men jädrar vad de kändes satt o flåsa minst fem minuter efter haha...jaja som tur var hann jag!

Sen var det att sitta på bussen till skövde och vidare med tåget direkt till falköping och sen tog jag bussen till sjukhuset...klart! Fast jag får gå en liten bit såklart fram till huset.

Men idag kom min lärare på besök...och för första ggn fick jag veta hur det går för mig...och det känns bra! Och det går super bra! Jippi, skönt att få det bekräftat, jag behöver det annars tror jag att jag gör fel...
Men fick det bekräftat av handledare och lärare och även några patienter idag, det värmer mest när det kommer från patienter! Och jag måste säga och som jag sa till en patient, att jag tycker det känns konstigt att inte komma dit mer sen...iof lite mindre än halva tiden kvar, så än är det inte slut men jag fäster mig fort och det är kul.
Jag gillar människorna...jag vill inte sluta ju, tanken gör mig lite ledsen faktiskt. Kan ju tro att det inte bara är o hälsa på, det är ju en låst avdelning liksom...ah men men.

Slutade tidigt, och blev hämtad i skövde, men vid det laget var jag dödens hungrig, fick ju ingen lunch rast liksom, och trött, kom hem o slappa lite o sen blev det mat tack gode gud...nej tack gode O ! Mums fillibabba. Och jag hade ont i ryggen, la mig och somna som en stock! Fram tills O skulle till jobbet, men tjenna vad jag var social...men alltså jag behövde nog fan det. Och mitt tålamod har varit bra mycket bättre idag än andra dagar när man är helt slut körd.

Körde en mysdag mitt i veckan, drog på en rulle och poppa lite popcorn...vardagslyx?  MYS med ungarna kallar jag det!! Likväl som bolibompa liksom...lite mer myyys...
Kramades och pussades i massor, precis som jag vill ha det...mina små kottar!

Finns inget bättre än att ha tre små godingar tätt tätt intill och bara mysa, klappa gosa och kramas o pussas...oh nej!

Japp idag har varit en bra dag. Det trökiga var att det regnade när jag skulle gå från sjukhuset till station...grrr...men resten av vägen tajmade jag så jag kunde åka tåg o buss hele vägen hem! Gött mos!

För idag är min födelsedag!! Grattis på mig själver! Inte firat ett endaste dugg, fem imorse gick jag upp, o ingen annan är vaken då, drog till skövde missa tåget pga av en bajsbuss, och sen har det varit praktik och jag kom hem kvart över fem ungefär....lång dag med andra ord!

Kom hem och såg massor med grattis på fejjan! Tur jag har de, annars kunde man ju tro att ingen bryr sig!!

Igår vart de galej, tjohej, jag vart ute med två damer, det var trevligt sällskap men det var inte mycket folk ute och det var mest småglin? Så det var ju ingen höjdare, stötte inte på så många man kände, bara en, visserligen en väldigt trevlig en men det var allt liksom ...jaoo...men vi dansa o småflumma o hade trevligt ändå.

Sov i skövde och vi svira på stan idag, shoppa lite på rean och fick mat serverad o allt! Härligt!


Och imorgon är det en alldeles speciell dag minsann!

Nä jag var visst inte det, jag fick erbjudande om att jobba istället...hela helgen ...men jag sa att jag inte kunde...för nästa vecka är det alla dagar inklusive helgen som jag ska praktisera så de blir lite väl mäktigt!

Men alltså jobb i kväll...tjohejsan imorn!

På ännu ett inlägg om missförstånd o gud vet vad. MEN sen ångra jag mig. Orkar inte kludda ned hela bloggen med sånt mer. De blir inte bättre i alla fall.

---

Idag, vaknade jag och det kändes som att jag gjorde en spark i sömnen o la mig på ett konstigt sätt, o vakna till hade så ont i höften! Ochsen när jag gick upp märkte jag hur ont jag hade i hela kroppen...

Och inte förrän sent på kvällen typ nyligen kom jag på att det är för fasiken träningsvärk! Jag tränade volleyboll och nått annat bollgrejjs med raketar som jag inte spelat innan, det var skit kul! På praktiken då, men det är därför jag har ont i ena armen, höften och ryggen!! haha. 

Men men fick en kort dag idag av min handledare, skönt faktiskt. Men hann prata en del ialla fall. Och nu är de inte praktik förrän på måndag! Men ska jobba imorgon istället...oh lord...

High life!

Kom på förut att jag bara har tre veckor kvar på praktiken, tänk om jag inte får träffa dessa människor sen mera? Patienterna alltså, gud vad tråkigt det kändes måste jag säga...det kändes ledsamt! Och personalen med såklart. Pendlandet är helt ok, men man är trött när man kommer hem kan jag säga...men jag känner mig som en travelerer, en riktig pendlare!

Och vet ni, inte rädd för att åka tåg längre, känner mig ganska säker på att jag sätter mig på rätt tåg!!
(Öh jo, jag lovar känner mig rätt säker, men igår så fick jag hjärtsnörp för tåget åkte åt fel håll! men sen kom jag på att jag satt bakåt haha...så det var jag som satt fel helt enkelt...)

Fy vad underbart det är att bli missförstådd hela tiden. Teknikens under kan jag tro. Man kan inte se kroppsspråk, man kan inte höra tonläge, förstå helheten på samma sätt som om man för konversationer över internet, sms med mera.

Freaking great!!!

Trött som en gnu. Man blir visst lite seg av att pendla! Seg av att använda hjärncellerna till något som är mer än att typ ligga o glo på tv. Och dessutom vill jag inte åka imorgon, vill vara med ungarna, kändes som vi inte hann mysa något idag...

De lekte direkt med kompisar när jag kom hem och sen var det bums i säng för klockan sprang iväg efter vi duschat, och ledsamheter med lilldamen...och trött mamma inte en bra kombination kan jag säga...lillegumman.
Men vi myste o pussades allihop innan de skulle sova...det är det som ger mig kraften att orka...mina små goa underbara fina gryn!

Usch obehagligt när det blir konstigheter, det sätter sig lite som en överhängande nedstämmare kan jag ju säga.

Men hoppsan där blev det väsen igen...suck....


Orkar inte...nu går jag till sängs!

var det inte DU ? Som var så ledsen och arg för att människor bara dissat och antagit och fryst ut? Du som hellre ville lösa saker och ville få en chans?

Oh...nej just det...lätt att glömma hur det är när man själv inte är i vargklämman...

vad jag gjorde när jag skrev mitt inlägg häromdagen.

Men kan ju dela med mig så här, att jag totalt missuppfattat relationer. Och jag kan säga att jag är inte sugen på skitsnack, ihopgaddning, onda blickar på stan osv osv. Inte en fucking chans. Jag har hållt om ryggen, försökt finnas till trots att livet väljer olika vägar.

Missförstånd är den största anledningen till bråk. Face it. Men man kan aldrig lösa något med silent treatmeant heller.

Jag skulle kunnat försökt tala ut, diskutera, men får man inget svar, då är det fan inte lätt.  Sorry jag har inte orken till drama, till att springa efter. Vill inte bråka med någon...suck...

Kärleken försvinner ju inte på två sekunder direkt, men orken kan fanimej göra det.




Klart jag inte slutar bry mig, inte om människor som betytt väldans mycket. Men energin väljer jag att lägga på annat. Jag kan inte desperat försöka fånga halmstrån.

Tyckte jag såg rätt pigg ut på bilden imorse men nu när jag gluttar igen inser jag ju att jag ser jävligt sleten ut!

Men jag har haft en toppen dag på praktiken,jag måste säga att jag trivs oerhört bra, det är riktigt myysigt!
Spelade volleyboll och nån annan grejj som jag inte minns vad de hette, det var gör kul! även om jag sög! haha.
Alla klaga på mig haha. Jaja.

---

Ja här sitter jag, ska strax kleta på lite smink, har packat lunchen, och lite gympa kläder...hujedamig. Gympa liksom med praktiken? haha, det kan bli kul...och jobbigt...och är inte överförtjust i sånt...men men...lets do it!

Fullt upp med praktiken, hinner knappt vara hemma, kväll igår, dag idag och imorgon, sen ledig yay! SKÖNT!!

Men jag trivs på praktiken, höll på att missa mitt tåg igår för det var så  gemytligt så det så.
Många frågar om jag är rädd, inte ett dugg kan jag säga och har aldrig varit det heller, ska jag vara rädd? Är väl skadad kanske...jag vet inte. Men det är svårt att föreställa sig hur det är....men nu vet jag.

Jajamen, jag ska iväg nu med fem i sex bussen, tur att den går härifrån så jag slipper gå ned till byn!

Mitt cykellås är apstört! Det går inte få upp, utanför ica igår bestämde det sig nämnligen! Så min kära morfar hämtade mig vid bussen kl tio igår kväll! Tack kära morfar!!! Så slapp jag gå hem och mamma kunde åka med han hem! TACK!!

Funderar på mitt blogginlägg som upprörde några, en del blev sura andra fick dåligt samvete. Jag menade inte så, det var mest funderingar och jag menade inte att få någon att tro att de inte var värda att behålla, men livet har sin gång, man går ifrån varandra och det är ju så. Och det klart jag blir ledsen om man förlorar någon man tycker om? Eller?

Jag var inte ute efter antingen det ena eller det andra, jag tycker jag är berättigad till att ha mina känslor, o få ventilera i min blogg? Diskussioner är klart man kan starta eller frågeställningar, men att jag inte ens får förklara mig...nej det är bara fånigt och barnsligt...och dessutom ska jag förklara något som inte handlar om den som tar åt sig? Äsch det blir bara konstlat och knepigt hur jag än gör.

Jaja, need to run!

Blir så jävla fucking störd på jävla highschool freaking jävla barnsligt beteende. VUXNA människor.

Far åt pipsvängen.

min vän, han gör mig på bra humör, rätt ofta nu, härligt att man kan barnsla sig och fjanta sig och bara vara tramsig!

Det gillar jag!

Varit en fin dag i övrigt, ledig och myst massor, det är inte fel det inte någonstans!!!

Lagt denna som bakgrundsbild....en viss person som fyller år snart...detta är inte en hint...oh no!...hhihi

Sorry, i do not respond on childish comments or liknande...not today.

Jag tänker mycket på det här med vänskap. För mig har det varit ett omtumlande år sen förra året vid den här tiden ungefär...och december förra året ska vi inte ens tala om. Fy fan.

Jag har förlorat människor jag trodde var mina vänner, jag fick några nya som jag trodde var mina nya friends for life.  Det var en jävla ruljans där ett tag, visste varken ut eller in. Nykärlek kan man säga över nya vänner som var otroligt lockande och stöttande. Sorg över vänner som inte gav mig det jag behövde. Jag visste varken ut eller in.

Nu snart ett år senare, står jag där med de vänner jag trodde jag förlorat, och de nya? Ja bra fråga kan man säga.

Sorgen över de gamla vännerna är inte längre aktuellt, för vi hittade tillbaka till varandra.  De nya som är förlorade... känner ingen sorg, dock lite små irritation. Men vad ska man göra? Jag kan då aldrig tvinga folk att engagera sig, jag kan inte tvinga folk att vara ärliga, jag kan inte tvinga ,människor att ge mig det jag ger dem osv osv i all oändlighet.

Det är bara spännande hur det kan bli, helt annorlunda än jag trodde för några månader sen!

Det enda jag kan göra är att umgås med människor som ger mig energi, inte tar den ifrån mig. Att omge mig med personer som faktiskt tycker om mig som jag är, och förhoppningsvis säger åt mig när det blir galet. För jag är 25, inget högstadie längre.

Vänskap får man jobba på, som alla andra förhållanden kan man inte räkna med att det ska vara perfekt, utan man får kämpa ibland, ibland glider det på perfekt ibland inte, då får man fråga sig om det är värt mödan att anstränga sig?

Tumult artat år, oh yes, värsta året i mitt liv? I alla fall i mitt vuxna liv. Samtidigt som jag lärt mig mycket, om människor, om mig själv, fuck im not perfect! Men jag kan inte förbättra saker jag inte vet om heller! Men att vara självkritisk är jävligt bra i de flesta lägen...

En sak kan jag avslöja att jag lärt mig,  alla människor sviker, mer eller mindre. Frågan är hur stort är sveket egentligen, och vet människan om att jag upplever det som ett svek?

Well thats all for nu...



Jag skriver generellt, och om det är någon som råkar ta åt sig, fråga istället...

Ångra mig, dont fucking ASK

Ungarna fick hemmagjord pizza och sen lite kiwi till efterrätt samt vindruvor, sen drog jag på spotify och så hade vi lite disco!

Aldrig fel när man vill vända en lite små tråkig dag till en toppen dag! De älskar att dansa och alla blev på gott humör! Önskelåtar är också populärt, en låt vardera åt gången så blir alla nöjda!

Funday, sunday, fuckday.


Dagen började med att gå upp vid fem. Få skjuts av pappan till falköping till sjukhuset...börja jobba sju. Och sen dra hem vid tjugo i tre.

Var trevligt på praktiken, trivs bra där.

Dagen blev väldigt mycket sämre fort fort och jag är ledsen men jag orkar inte med skiten.

ta da! somnade jag i sängen med lilla E, efter att ha kommit hem kl fem...så mycket kväll fick jag...och nu är jag yrvaken och ska bara kissa o lägga mig igen!


Zzzzzzzzzz.....det är jobbigt att vara på praktik! Zzzzzzzz.......

Jag hoppas regnet ger med sig. Jag hoppas solen kommer fram...nu är jag på praktiken och detta är ett förinställt inlägg...märkt att om jag inte bloggar så får jag inga besökare...woot? Förstår inte sambandet...haha.

Nä men idag torsdag jobbar jag kväll, imorgon är det dagpass och lördag kväll och söndag dag. Nästa vecka skulle jag vara ledig massor istället...så kanske kan jobba in nån dag eller så...who knows? Kan ju alltid fråga.

Nästan jobbigt att va borta en dag, liksom inte kommit in i det än...på två dagar hhaha. Jag vill komma in i det direkt och kunna allt såklart...gillar inte att vara bortkommen och behöva fråga tusen ggr...grrr....men iof bättre som elev än om man ska jobba ny på ett ställe direkt..det är jobbigt! För nu har jag ju inget direkt ansvar och har faktiskt mer än två dagar att lära mig på. Sådet så..men prestationsångest? Viljan att vara bra nog direkt liksom, och viljan att inte göra något galet!


Nå får väl se hur de går...mycket intryck, mycket att hålla reda på, och mycket tankar!

Det verkar hålla i sig ilskan...eller den kommer och går...och nu är jag sur igen. Förbaskade dumma väder och förbaskade reseplanerare på västtrafik...far och flyg....den suger...

Och jag är för trött o vimsig för att hålla på o räkna ut bussar och tabeller och fanskap.


Grreat.

Ser ni vad jag vill ha? Ge mig dem god damn!

Mmmm kanske inte ska konvertera...kanske ska förlåta min lagom håriga, karl istället?


Bilden slänger jag endast in för att den är grym

mensvärk pga av mensen...mänsvärk för karlar ger mig värk!! huvudvärk!

Omgående...visst!

Känner mig lite som en prickig korv i fejset...kan liksom inte låta bli att klämma minsta lilla lilla anstymmelse till någon slags acne eller annat som kan likna det typ ofärgade leverfläckar...kan man hålla på med ett tag.

Men som jag sa förut idag, min Acne får mig att känna mig ungdomlig...så jag är glad för min Acne mohaha.
Lite tonårsaktigt!

Sen att jag river mig själv med naglarna i ansiktet, vaknar av att jag blöder i pannan är ju en annan sak...hahah fick klippa naglarna så jag inte skadar mig i sömnen! Gjort de två ggr...hahah...jävla hittepå!

Om någon skulle inspektera mig nu...utan kläder framför allt...ser jag misshandlad ut, dels pga av mina härliga rivsår i fejset...prickig korv locken är ju där nu när jag klämt sönder mig...haha. Också snyggt.

Jag har blåmärken på benen och höften  sen konserten, och jag slog i armbågen...så jävla illa alltså kunde inte böja den utan att ögona tårades på hela kvällen i måndags kväll...snyggt som fan. Knäna har små blåmärken...men dem vette sjutton vart de kommer ifrån, har nästan alltid blåmärken någonstans...ja just de ja har blåmärken på vänstra överarmen med!!

My look for this month, misshandlad tonåring med acne? Sweet !

Nu sover jag, och det är nog fan så gött! Inget upp o hoppa nu för idag är jag ledig!! Skönt!!!

2:a dagen avklarad, so far so god. Intressant, och verkar som jag kommer trivas!

Känns som jag trivs ganska lätt på olika platser, eller så har jag helt enkelt tur med praktikplatser och trivselfaktorn!

Yes, så är det.

Det enda negativa är såklart den långa resvägen...jisses amalia...

Samt den där känslan av att vara en svans...hej jag är din elev, eh nej just det jag är din nya svans i fem veckor...ok de blir väl den första tiden men jag gillar inte att vara ovan, vill helst veta allt innan liksom! haha.


Yes yes, imorn är jag ledig, men jobbar helgen, ska bli skönt o få sova imorgon!!!!!!!!!!!

Nervös inför morgondagen, vad kommer hända, hur ska det gå? Kommer jag trivas, kommer jag göra bort mig? Kommer jag svettas som en gris? Säga fel? Gah!!!

Nervigt! Pirrigt!

Jao, jag har ju som sagt kramat Hjalmar och Heavy, sweet as hell.  Så jag är lite coolare nu än vad jag var innan jag hade kramat dem, det bestämmer jag så det så.

Själva konserten var trevlig och Mimikry är alltid bra. Gilla inte publiken som kasta öl och ölflaskor och typ slogs o nöps o fan o hans moster...helt manglad....människor som inte förstått vad röjja är...

Yao, sweet.

Men helgen har vi tillbringat annars i L-dala, där vi har tagit de allmänt lugnt och softat. Igår spela vi sällskapsspel...då kommer hornen fram tydligen...haha.

Idag hade vi kalajs för lillemannen som fyllde fem i veckan, vi tog de i L-dale, smidigare så, slapp vi stressa hem. Kom hem nu i kväller då två av tre ungar somnade i bilen.


Ja imorgon börjar min praktikplats...inte så sugen..mest nervös faktiskt!! Får se hur det blir...men...jobbigt att åka tåg själv...jag kommer ju fan gå på fel å åka till Stockholm eller nåt. Läskigt! Jag behöver en människa som följer med mig på tåget o håller min hand haha


För övrigt har jag fullt med blåmärken öve hela kroppen, jag slog i svanskotan på Mimikry tack vare nått jävla krockmongo...men...jag sket i det, fick föresten lite hjälp upp som tur var.
Ja blåmärken över hela kroppen, jag har rivit mig själv  pannan i sömnen, samt på konserten på hakan, antingen jag eller nån annan...ser faktiskt rätt skadat ut...haha.

Och svanskotan..shit...fick köpa Voltaren kräm...de hjälper lite faktiskt...men ajj ajja jjjjjjj



nej nu ska jag göra något...kolla på nått kanske...så jag kan sova...så jag kan praktikplatsa imorn...gahhh!

Rättspsyk!!



Once again bara för dem är så grymma

Jag älskar Mimikry, ännu mer efter igår kväll. Skriver mer sen, men kan ju berätta att jag kramade både Heavy och Hjalle!!!!!!! Tjohejsan! Känner mig som en liten 12 åring som fått se Spice girls (Läs populäraste ungdoms idolen just nu som jag inte har någon koll på ok!? ) ungefär.

FY farao vad dom är bra.

Men jag gillar inte Falköping...haha