Fixade det, trots svettpärlor och nervositet haha. Närå de gick fin fint...bara o cutta lite.


jaha, här sitter man ensammen som vanligt på kvälla....yay! Nej nej nej...ah ja...ska ju upp imorn bitti...och lör och sön och mån...och ev tis...suck...haha...galet upp fem liksom...vad är det? Omänskligt! Men det är det värt...

I like the place...trivs bra...

Mmm...falköping är väl inte min favorit stad men den funkar och jag vänjer mig mer och mer, dessutom rätt skönt att komma ifrån tibro!! Inte rätt, utan FÖRJÄVLA skönt!! Ingen vet vem jag är, inte massa snicksnack eller skitsnack eller skvaller, och inga släktingar, inga gamla klasskamrater som är släkt med personal eller patienter osv osv....SÅ förbannat skönt! Kan i princip vara bara jag utan massa attachments liksom...
Men måste medge att det är lite tryggt när man är i tibro med...och på ställen där man jobbat in sig så att säga.

Men jag är den där typen som gärna vill slänga mig in i saker för att jag fått för mig att DET DÄR SKA JAG GÖRA, DET DÄR SKA JAG HA, osv, och sen när jag väl fått som jag vill blir jag nervös haha. Men det brukar bli bra.

Men jag är nervös för hur det blir nu när jag snart är färdig utbildad, vart kommer jag hamna? Vad ska jag göra? Vad händer? Har ingen stadig plan...ahh..och alla frågar om jag har jobb...ehhh nej...jag har inget jobb...ska man ha det? haha...nej men man kan väl söka? eller...gahh hoppas jag....kommer ju söka allt jag hittar liksom. För en sak känner jag...det är att jag Helst av allt inte vill hamna här i tibro...och helst av allt inte ett äldreboende...för det är bra roligare typ där jag är nu. och med människor som inte är i slutetappen, fast jag trivs jätte bra där jag brukar jobba med inte det...men jag kommer nog bli en bitterfitta om jag jobbar på ett sånt ställe för länge...det är för enformigt...och ständigt STÄNDIGT dåligt samvete! Man hinner inget, och man hinner inte det man vill.

Där jag är nu, oh där finns det tid, att prata och lära känna patienterna, man kan sitta o spela spel, skämta, man kan höra intressanta livshistorier, man kan gå ut med patienter och göra olika saker osv osv...det är liksom inte lika hela tiden och tilltalar mig mer.

Men det finns ju olika behandlingshem o liknande i skövde så kanske man kan få in en fot där? Who knows...vi får se vart jag kan slå mig fram.

Något jag lärt mig under utbildningen,  jag är ganska lättanpassad. Klart man inte kan kunna allt på en gång men jag är driftig och ger allt och försöker alltid mitt bästa och lär mig fort, jag är självkritisk och försöker bättra mig om jag känner att jag gjort knas eller inte så bra som jag vill. Jag tror faktiskt jag är jävligt bra i arbetslivet...eller jag vet. Och så mycket positivt jag fått höra kan ju inte vara lögn!? hoppas jag inte i alla fall. Jag bryr mig genuint om människorna jag jobbar med och det märker dom av. Speciellt där jag är nu, de läser av en direkt!

Vi får se vart jag hamnar, men det är spännande men också lite läskigt!!! Och framförallt...vill ju inte vara utan pengar liksom!!