friend or foe?

2011-10-10, kl 18:09:29 | Kommentarer: 0 | Direktlänk | Galenskaper

Jag tänker mycket på det här med vänskap. För mig har det varit ett omtumlande år sen förra året vid den här tiden ungefär...och december förra året ska vi inte ens tala om. Fy fan.

Jag har förlorat människor jag trodde var mina vänner, jag fick några nya som jag trodde var mina nya friends for life.  Det var en jävla ruljans där ett tag, visste varken ut eller in. Nykärlek kan man säga över nya vänner som var otroligt lockande och stöttande. Sorg över vänner som inte gav mig det jag behövde. Jag visste varken ut eller in.

Nu snart ett år senare, står jag där med de vänner jag trodde jag förlorat, och de nya? Ja bra fråga kan man säga.

Sorgen över de gamla vännerna är inte längre aktuellt, för vi hittade tillbaka till varandra.  De nya som är förlorade... känner ingen sorg, dock lite små irritation. Men vad ska man göra? Jag kan då aldrig tvinga folk att engagera sig, jag kan inte tvinga folk att vara ärliga, jag kan inte tvinga ,människor att ge mig det jag ger dem osv osv i all oändlighet.

Det är bara spännande hur det kan bli, helt annorlunda än jag trodde för några månader sen!

Det enda jag kan göra är att umgås med människor som ger mig energi, inte tar den ifrån mig. Att omge mig med personer som faktiskt tycker om mig som jag är, och förhoppningsvis säger åt mig när det blir galet. För jag är 25, inget högstadie längre.

Vänskap får man jobba på, som alla andra förhållanden kan man inte räkna med att det ska vara perfekt, utan man får kämpa ibland, ibland glider det på perfekt ibland inte, då får man fråga sig om det är värt mödan att anstränga sig?

Tumult artat år, oh yes, värsta året i mitt liv? I alla fall i mitt vuxna liv. Samtidigt som jag lärt mig mycket, om människor, om mig själv, fuck im not perfect! Men jag kan inte förbättra saker jag inte vet om heller! Men att vara självkritisk är jävligt bra i de flesta lägen...

En sak kan jag avslöja att jag lärt mig,  alla människor sviker, mer eller mindre. Frågan är hur stort är sveket egentligen, och vet människan om att jag upplever det som ett svek?

Well thats all for nu...




Jag skriver generellt, och om det är någon som råkar ta åt sig, fråga istället...

Ångra mig, dont fucking ASK

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Här ofta?

E-mail: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0