Alltså, jag vill så mycket, så mycket att jag nästan spricker. Vad händer då? Av allt detta viljande?

Oftast så bubblar det och spritter i hela kroppen, och alla signaler säger, gör gör gör! Och sen tjoffs, så pös all energi bort och inget blir gjort...och frustrationen är något hög kan jag säga...bara något.

Att alltid vilja, men inte ha tiden, orken, pengarna, eller vad det nu är som sätter stopp, är rätt trist ibland.

Jag vill renovera hela huset, men då måste man kanske gå till banken först? Och att ta tag i första steget, så att det börjar rulla igång, DET har jag svårt för, i varje fall när jag har kanske 10 saker att putta igång...

Listor är ju min bästa vän, så jag kan bocka av, men nu när skolan är slut måste jag ju ta tag i jobbiga saker, som OP, hus(Invändigt utvändigt, trädgården o allt vad de innebär), jobb, resor, bankändringstjofräs, mm.

Pust och stånk....blir trött av bara tanken. Hur sjutton ska jag få ändan ur vagnen då? Känns ju som man drar allt själv på axlarna...

Där kom min obittra sida fram.