Blev helt utpumpad på energi på vägen hem från jobbet idag. Kom hem, och det bara släppte liksom. Så mycket i huvudet nu, och det liksom dras trådar ifrån varje ven i min kropp. Lagom mycket bollar i luften är bara bra för mig, det mår jag bra av. Men när det når en viss gräns, klarar jag inte mer. Och då rasar allt. Skillnaden nu är att jag KAN inte rasa, FÅR inte rasa.

Och egentligen vet jag något som inte är till min fördel, men det talar jag inte högt om.

Orkar inte få mer att tänka på just nu, det är nog med att jobba på tjugomiljoner olika ställen, vara timmare som aldrig vet vad lönen kommer bli.

Trassel med förskolan som sonen skall börja i. Velar hit och dit, vet inte ens längre vart han hamnar. Stort suck.

En sak som nu tar upp hela min oro, om det visar sig vara något, ja då vet i helvete alltså.

Fegheten som sätter käppar i hjulet för mig själv, eller är det verkligheten som talar till mig? Hur fan ska det funka praktiskt? Stop dreaming?

Ah o några andra saker jag inte nämner här...äsch jag blir tokkärring påt.