Idag är första semesterdagen för gubben min.  Gött, dock mindre gött att jag kom på imorse att jag snart varit hemma i tre månader. (Svordomar.)

 

Ungarna har lekt med varsinn kompis nu på förmiddagen, roligt, oftast är lilltösen utan kompis och hänger på grabbarna men idag hade hon egen, dom satt o lekte så med ponnyslottet och små pryttlar!

 

 

Ja vi hade ju planer för vad vi skulle göra på semestern, men jag är bunden till att hålla mig i närheten. Så det blir bara dagsutflykter, inget fel med det, men när man laddat för att äntligen åka på något speciellt, som barnen verkligen velat länge...ja då är det jävligt deprimerande att få lägga ned dom planerna på grund av massa skit.

 

Som tur var hade vi inte sagt till barnen, så dom är lyckligt ovetande.Mamma samvetet gnager dock till, men jag vet att dom kommer ha det bra i alla fall! Som i helgen, då vi var i Göteborg, hela dagen var ett äventyr för dom!

 

 

Nepp skall försöka få ut ungarna i solskenet lite med, och kanske dom vill  ta ett dopp i poolen? Kanske man tar en tur till stranden ikväll? Jag kan ju inte bada men kan sitta och njuta av att se mina ungar plaska.

 

Imorn är det mitt andra hem som gäller och träffa doktorn...suck. Trött påt, trött på väskan...