Brukar inte vara nån sabla lipsill...eller kanske jag förtränger...hm...nä jag tror det är mycket just nu helt enkelt.
Min skola, grabbens skola och allt vad det innebär. Mina mörka moln som liksom inte går att få bort. Oron...denna konstanta oron, oron inför hur allt ska bli.

Bestämde mig igår, att jag tänker inte låta saker gå hur långt som helst innan jag agerar, sure jag har redan agerat, men om det fortfarande inte blir bra, eftersom de inte lyssnar, de liksom stänger av en del när jag pratar känns det som. Ja blir det inte bra igen, då flyttar vi. Det ska inte vara som det varit de senaste veckorna, och det ska heller inte bli värre. Fram till sommaren och då vet vi hur vi gör.

Jag säljer huset och drar då. Och vi vet vart.

Jag är orolig inför mina härliga återkommande orosmoment som kommer nu lite då och då. Som jag i normala fall hade sluppit om det inte vore för helt absurda omständigheter. ORO!!!! Ångest för detta och stress över allt.

Rolig kombination eller? Nä...

Jag ska ialla fall fortsätta knåpa på mitt föredrag som ska hållas på torsdag, och torsdagen innehåller annat med som kanske får mig på fall.

Men, tar en dag i taget...försöker...tårarna har hållit sig tillbaka sen jag hade alla barn hemma idag, då föll allt på plats...