Fattar inte vad som är felet med mig. Jag blir ärligt talat så förbannat trött på mig själv att jag blir tokig.
Jag kan verkligen inte må bra, bara lycklig eller något positivt utan att allt ska gå åt helvete.

Hur jävla kul är det då? Att veta att ja nu mår jag bra och bla bla bla, men sen så raseras det ändå på något jävla vänster.

Haft en jätte trevlig dag, tillbringat den med familjen och vänner, kom hem för en halvtimme sen.
Varit ute i solen, fått maten serverad, perfekt!? Ja.

Men vad händer? På vägen hem mitt i solskenet, känner igen tydliga tecken, de började komma lite innan när jag var där...inåtvändheten och darriga känslor. Det förbannade TVIVLET och OSÄKERHETEN och PARANOIAN...alltså på väg att få en PÅ. (samt dåliga minnen, som mal, mal mal och mal)

Jag kämpade på hemvägen...det var inget roligt...men nu är det bättre men väntar liksom på att det ska slå till...förhoppningsvis motade jag bort skiten. Försvinn!!!


/Förstår inte...