Lättat på trycket lite
Varit fly förbannad några timmar och nu har jag lugnat ned mig lite...snackat med mamma och Sandra så nu känns de lite bättre. Fick slänga en del ramsor både för dem och för mig själv.
Samt att jag lyssna på lite musik, det hjälpte det med...
Ilsk, ja det är jag fortfarande men inte fullt så rabiat...det är mer lugn ilska nu.
För jag kanaliserar den till ett jävlar anamma istället, typ jag klarar mig fan mycket bättre utan er era falska as av typen fucking åmål style...
Jag får psykbryt men sen inser jag att de jävlarna är patetiska, och jag är fan så jävla mycket bättre helt enkelt. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid vara. Det spelar inte en jävla roll vad folk säger eller gör mot mig, jag är ändå bättre än sånt äckligt pack som lever bakom en falsk äcklig fasad, så underbart och härligt sexuellt frigjord my as, när det kommer till kritan är de en liten feg jävel som måste utnyttja andra för att nå sina mål. När det kommer till kritan har de inga riktiga vänner. De jag har kvar som har stått mig bi även om dom är färre än jag trodde och blev förvånad över hur många som faktiskt vände mig ryggen när det gällde, ja då har jag typ två eller tre som jag istället litar på. Och det har inte dessa falska as. De kommer inte närmre än bekant och kommer inte göra heller, för ingen jävel litar på ett falskt as.
Blir lite exhalterad nu när jag skriver och känner lite mer ilska...men jag har hållt tyst så jävla länge för att andra inte ska behöva lyssna , för att andra inte ska behöva ta ställning, för att andra för att andra bla bla bla bla bla och FUCKING BLA.
Ska jag hålla tyst bara för att andra inte ska komma i skottelden? När de vet vilken jävla plåga jag genomlidigt? Ska jag inte kunna ställa krav på vänskap och pålitlighet? WHAT? Ska inte jag kunna säga vad jag känner och hur jag tycker i rädsla för att förlora hela vänskapen när den ändå redan är krackelerad????
Vad fan är jag rädd för? Varför ska jag gå som på nålar hela tiden för att ingen annan ska känna av min smärta????????????????????????????????????????
Samt att jag lyssna på lite musik, det hjälpte det med...
Ilsk, ja det är jag fortfarande men inte fullt så rabiat...det är mer lugn ilska nu.
För jag kanaliserar den till ett jävlar anamma istället, typ jag klarar mig fan mycket bättre utan er era falska as av typen fucking åmål style...
Jag får psykbryt men sen inser jag att de jävlarna är patetiska, och jag är fan så jävla mycket bättre helt enkelt. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid vara. Det spelar inte en jävla roll vad folk säger eller gör mot mig, jag är ändå bättre än sånt äckligt pack som lever bakom en falsk äcklig fasad, så underbart och härligt sexuellt frigjord my as, när det kommer till kritan är de en liten feg jävel som måste utnyttja andra för att nå sina mål. När det kommer till kritan har de inga riktiga vänner. De jag har kvar som har stått mig bi även om dom är färre än jag trodde och blev förvånad över hur många som faktiskt vände mig ryggen när det gällde, ja då har jag typ två eller tre som jag istället litar på. Och det har inte dessa falska as. De kommer inte närmre än bekant och kommer inte göra heller, för ingen jävel litar på ett falskt as.
Blir lite exhalterad nu när jag skriver och känner lite mer ilska...men jag har hållt tyst så jävla länge för att andra inte ska behöva lyssna , för att andra inte ska behöva ta ställning, för att andra för att andra bla bla bla bla bla och FUCKING BLA.
Ska jag hålla tyst bara för att andra inte ska komma i skottelden? När de vet vilken jävla plåga jag genomlidigt? Ska jag inte kunna ställa krav på vänskap och pålitlighet? WHAT? Ska inte jag kunna säga vad jag känner och hur jag tycker i rädsla för att förlora hela vänskapen när den ändå redan är krackelerad????
Vad fan är jag rädd för? Varför ska jag gå som på nålar hela tiden för att ingen annan ska känna av min smärta????????????????????????????????????????
Kommentarer
Trackback
