Kväver alla jobbiga känslor, skulle om jag kunde ta bort dom och vara iskall, men det kan jag inte för jag funkar fan inte så tyvärr. Men jag lägger ned, finns ändå inget jag kan göra. Så är det, jag kan inte välja hur människor ska bete sig, jag kan inte välja att de ska gilla mig lika mycket som jag gillar dem, jag kan inte kräva att jag ska få tillbaka samma vänskap som jag ger. Jag får helt enkelt inse mig själv som totalt jävla puckad när det gäller det här. Får inse att jag förmodligen inte betyder så mycket som jag trodde, att även den renaste kan pladdra lögner och att jag inte kan lita på vad någon säger. Not really.


Nej jag orkar faktiskt inte orkar inte med besvikelsen, fuck it all!