Mest hela tiden, jag är som en jävla berg och dalbana....

Och överkänslig, jatack...

Kan bli ledsen för så många dumma, töntiga och mesiga sakerna.

Men mest kommer ensamheten och smyger sig på vid kvällningarna.
Ångest, lite panik på det, paranoia, och ständiga känslan av att
människor runt omkring en inte går att lita på. Att ingen bryr sig.
Inte på riktigt. Och blir lipig....suck...och svartsjuk, och utanför...


SÅ jävla LAMT! Och jag är trött på det. Hela jag är LAM just nu.