En sketonge i knäet som börjar klä av sig klänningen, en annan som skruvar sig i farmors knä. En mamma som snattrar i tid och otid...men ack så underbart!

Faktiskt, de små, med vattkoppor o allt satt stilla i över en timme, först för att vi skulle ta en plats så vi såg, vänta vänta, och sen under framträdandet som tog väldans lång tid!

Och min kille, oh herregud, blir ju alldeles tårögd, min ljuvliga unge, den enda jag såg som stod där uppe...vacker, ståtlig och ett grymt uppläsande av sin vers!! Först av alla gick han och en till  kille ut, och läste upp sina verser! Inte dåligt!!!!!!!!!!!!!!!!!

Finast, bäst och vackrast och underbarast, strålade som en sol,  min vackra unge!

Jag såg hans stolthet, hans förväntan, hans glittrande ögon, hans lyckliga leende. Jag kände allt och såg allt. Härliga unge! (Sen att det var ett helt regelverk kring denna lucia, måste ha vit  t-shirt under utan tryck, vita strumpor, tjejer ska vara tärna, kille stjärngosse...blabla bla) Vi hade då ingen jädra stjärngosse outfit, knappt vita plagg utan tryck heller måste jag erkänna, booring liksom! Så vad göra?  Inte kan man låna ett lucia linne heller, utan spets ska det vara! Suck,  jo man får köpa. Big deal? Nej inte för oss, men kul att slänga ut pengar på något som aldrig lär användas igen?  Eller inse att det finns dem som inte har råd?  För att inte tala om att sätta in barnen i könsfack...usch.

Nå, jag glodde på min unge, jag glodde inte på hans stjärngosse utstrysel, jag såg som sagt tindrande ögon, glatt leende. Nervositeten innan han skulle läsa. Jag lyssnade på den fina sången ungarna stämmde upp i...så mysigt.

Ah...härliga härliga onge! Och härliga härliga de små, som vart så förbaskat lugna och gosiga under hela tiden! Inget tjaffs alls inget gnäll. bara stilla undran, hur länge måste vi sitta här? haha.

Puss på mina tre små gryn!