Fick jag höra av en lärare, i ett klassrum fullt av kvinnor. Han pratade om att vi tänkte olika, och frågade oss en fråga, som jag tyvärr inte kommer på nu, och förväntade sig ett svar, jag svarade annorlunda och då tänkte jag som en man. Vad då som en man? Jag är väl jag, och jag är fan ingen man? Tänker som en människa? Manligt, kvinnligt, tänker man olika? Tänker alla kvinnor lika och alla män lika? Vad fan är då jag som tänker som en man? Och är det bra eller dåligt?


Nä, gott folk, fuck it!



När jag var fjorton upptäckte jag feminismen, jag var en sån som läste böcker, snackade feminism med mina feminism vänner, skrev feminist artiklar, tog feminist bilder, skrev feminist arbeten, etc etc.

Jag gör inte allt detta idag, men jag har omvandlat allt till min egna feminism. Mina egna tankar och mina egna känslor, svårt att fatta? Nä inte särskilt, jag anser mig inte som manshatare, och jag måste inte i varje tanke känsla eller ord hävda min feminism, men den finns där som en grundpelare. Och mitt tänk är annorlunda helt enkelt.

Tackar för härliga böcker som uppfostrade mig, Fittstim, Flickan och skulden var underbara när man var tonåring, underbara nu, hittade Fittstim på en klädbytardag för något år sen, min lille kille undra vad det stod, haha, men han kan läsa...

Pressar inte att mina barn ska vara icke stereotypa, men jag tycker det är härligt att se när min mellan kille själv väljer kläder så som klänningar ibland, skor med rosor på, att han kan bryta stereotyperna redan nu, att han ser bortom normen. Lika härligt som jag ser på när min äldsta går sin väg, han är ingen stereotyp han är en känslig kille med alternativt utseende, han har långt hår och hål i båda öronen, men han vill va en "rocker" klart som fan att han ska få det. Lillhjärtat min tösabit, är en sockerprinsessa, hon gillar små vänner, hon gillar rosa och hello kitty, men likt fan älskar hon lego och andra leksaker med, hon gillar inte direkt tofsar och älskar bekväma kläder, hon ska inte ha tighta eller sexuella kläder, men hon får vara med och välja, jag väljer inte åt mina barn(Dock inte uteslutande utan vi har och för en dialog, ibland vill de ha saker som jag inte kan stå för). Däremot gillar jag att berätta hur jag ser på saker, om min son är osäker på om han kan ha klänning eller inte för att han är pojke, uppmuntrar jag och säger att klart du kan, vissa kanske kan tycka det är konstigt men du gör precis som du vill!

Blev ett långt inlägg, men när teven inte funkar så sätter hjärnan igång och fundilerar!



Minns en gång när jag redovisade mitt feministiska arbete inför en klass jag inte gick i, med mest män, de fick en tankeställare och det blev en diskussion, jävligt bra en med för jag ägde...mohhahaha.
Avslutar med den avslutande meningen i det arbetet.(Ungefärisch, minns inte på nålhuvet)

"Det finns lika många olika feminismvarianter som det finns feminister." (Tror de kom ifrån nån bok, minns dock inte vilken, fritt ihågkommet!)