En jävligt händelserik promenad kan man säga...och det var inte på ett bra sätt....wtf liksom. Kan det aldrig vara nog?

Nu blir jag fan förbannad och jag är rejält sur. Låt mig fucking vara.
Gick även och tänkte på några som i en krisig period för mig, bara helt enkelt släppt taget och dragit? Vad är det för stil då? Förstår inte, liksom glidigt längre och längre och längre bort? Med flit? Så jag får springa efter? När de vet hur läget är? Förstår inte?! Jag tycker ändå jag funnits där för dem...blir förbryllad och förbannad på samma gång.


Och promenaden....den kan dra åt pipsvängen, samt alla svikare.