Jag har förlorat. 

Det känns som de senaste två åren har jag förlorat väldigt mycket.

Inom de senaste månaderna har  jag förlorat ännu mer.

Hur mycket ska man orka med?

Kroppsligt, själsligt...ärligt? Jag vet inte.

På något sätt står jag här ändå, ostabil och stapplandes, gråtandes.

Mina dagar nu består mest i ilska blandat med tårar, blandat med likgiltighet.
Men små inslag av små nypor glädje i dem som bryr sig.

Samtidigt som jag känner ilska över allt som gått snett. Livet är fan inte lätt.

Nej jag svammlar.